Vernus – verna – vernum – vernare – vernalis – veris, Vår, våren, växer på våren, vårens växt.

I samma andetag:

Viridis, ung, grönska, grön, grönskande, frisk…

Vi och naturen vaknar ur dvalan, känner saven tränga ut i extremiteterna, ljuset pressar bort eventuella tvivel, det är bevisligen vår, äntligen. Jodå det kan komma bakslag men kung Bore är slagen ännu en gång.

Våren är viktig, faktiskt livsviktig för mig. Jag är inte speciellt förtjust i vintern men alltför hemkär för att flytta till något varmare land. Dessutom lockar inte snöaktiviteter eller fjällresor speciellt och att åka långt, långt bort till något semesterparadis runt jul och komma hem med en saftig solbränna är snudd på fusk. Nej vintern ska genomlidas och bilen ska krångla och helst ska det inte gå att köra uppför backen till huset p.g.a. all jäkla snö som fallit under dagen och som redan två dagar senare omvandlats till en livsfarlig isbacke eftersom jag inte hann att skotta o.s.v. Nu är ju inte vintern helt körd eftersom det finns en massa tid för sommarens alla intryck att smälta in och bli till en del av upplevelsebanken som gör att tankar och funderingar mognar och bär frukt tills nästa vår. Alltså blir våren extra viktig för då ska vinterns alla idéer förverkligas och projekt som planerats i otaliga skisser och ruvats under mörkrets många kvällar kanske äntligen kan komma att få uppleva sitt igångsättande.