Träd jag sätter till skugga och frukt, Buskar och ris till blomning och lukt,

gamla örter till läkedom, här där vreten stod tom …

Erik Axel Karlfeldt

En gård med träd, ett rum där utanför huset med trädkronor som tak, ett sommarrum där vi tillbringar stora delar av vår vakna tid när vädret tillåter. Ett alldeles förträffligt gratis-gym. En plats för djup begrundan, sensuella upplevelser, dofter… färger… ljud… liv…

Känslan av ett nära samband, att gå in i växtligheten, vidröra, vara en del av. Att långsamt befinna sig utanför tiden i ett tillstånd av intimitet med andra livsformer som råkar befinna sig där samtidigt just då och nu. Att under speciellt gynnsamma förhållanden betrakta och känna känslan av eufori bortom ord och analys.

Euforisk dans…

Men även att försöka bevara trädgården i någorlunda jämvikt genom att hålla ett öga på växter, vilda som tama, i den eviga kompromissen mellan individens frihet att breda ut sig och övrigas rätt till detsamma.

En fullmåne bländar i natten, molnen skapar dramatiska scenbyten över en tyst trädgård. Sover den? Förmodligen kryllar det av liv svåra att uppfatta för våra svaga nattögon. Knappt hörbara prassel här och där. Ta del av dofter om natten riktade till speciellt utvalda insekter, kryddig parfym vilar tungt över platser där Grekisk Lövkoja växer, Blomstertobak slår an en helt annan ton i det mer söta registret. Några Orientliljor läcker fortfarande parfym i sömnen, doftvätare…

Inne i våra hus eller lägenheter gör vi oss möda om att få till en trivsam eller kanske funktionell miljö som i en besökares ögon också berättar om den som bor där. Trädgården är på samma sätt en spegling av personer som vårdar och brukar den. Alltifrån välansade gräsmattor och strama växter i givakt till oväntade improvisationer, vilda kompositioner eller en liten blyg sippa som gömmer sig för andra men ändå finns för den som vet var den växer.

För mig ska trädgården erbjuda upptäcktsfärder för våra sinnen, att vandra genom rum skapade runt skiftande livsbetingelser. Ställen med blöt surjord, andra med kruttorra villkor. Djup skugga och soldränkta platser, vinden som prasslar sin närvaro i lövverken och så en stilla plats i lä. En visit in i fruktgården för att smaka på det som mognat sen sist och dofter från blommor och alldeles intill, en skön stol eller hängmatta att slumra i efter dagens alla göromål.

Själva det fysiska arbetet med växterna och jorden är förstås himla bra för en lönnfet numera 70-plussare och skingrar dessutom tankarna efter en kanske slitsam dag på jobbet. Ofta hinner man inte sortera allt som man får ta del av under en dag men med en spade eller ett spett i handen kan man i lugn och ro låta tankarna komma. Mitt i ett spadtag kan samtal dyka upp, en tänkbar förklaring komma, en pusselbit som gömt sig, nya mönster att fundera över, nya spadtag. Ovanstående rader skrevs när jag fortfarande var yrkesverksam men samma känsla kvarstår. Numera kanske melodisnuttar dyker upp istället, jag spelar i några olika orkestrar eller snarare gäng eller musikgrupper. Reggae och poprock pulserar mellan spadtagen….