Den anses vara en urvalsform av Erythronium californicum.

2003 planterade jag en enda liten lök vars avkomma några decennier senare förökat sig i mängder och som växer lite här och var i trädgården numera. Bilden ovan visar att redan 4 år efter planteringen hade den bildat ett litet bestånd.

Den introducerades av en viss Carl Purdy som selekterade fram den ur sina insamlingar av vilda Hundtandsliljor. Detta urval sprider sig oftare än de flesta av växterna i denna art. ’White Beauty’ har vunnit Royal Horticultural Society’s Award of Garden Merit (AGM).

Hundtandsliljorna har egenheten att blomma upp och ner, förmodligen för att skydda sina ståndare, knappar och stigma eller så är den väldigt blyg… Om man ålar fram på mage och betraktar den lite underifrån så framträder ett smycke av rang. Ovanifrån är den mest benvit men undertill tonar kronbladen över i ljusgult mot centrum där en lite spretig mörkröd ring omgärdar de vita fortplantningsorganen, mycket vackert.

Löken är lång, spetsig och vit liknande en hunds tand och är anledningen till växtens namn.

Bladen är glest marmorerade med mönster som utgår från mittnerven.

 ‘White Beauty’ trivs i ljus skugga och behöver en väldränerad jord eller som här, intill en sten. Då den är van vid fuktiga skogsmiljöer bland bergen i norra Kalifornien så bör jorden inte torka ut under sommaren.  Den uppskattar en giva kompost eller benmjöl på våren.