Hösten är en färgsprakande sista salut och avskedshälsning från naturen, sen tar den timeout och kvar blir vi utan någon möjlighet att gå i ide. Sakta bleknar minnet av all prakt, alla färger, all doft. Nordbon blir blek och snorig, kurar ihop sig framför brasan och lyssnar på regnet som smattrar, vinden som dånar. Allt som inte blev gjort uti trädgården kan kvitta, det är dags att fylla på frön på fågelbordet. Vintern kan komma. Suck.