Denna ”Apelsinmarmeladlilja” är av många ansedd som kronan på verket bland Martagonhybrider. Den berömde liljeodlaren och växtförädlaren Ed Robinson tog fram den genom att korsa martagonhybriden ‘Dalhansonii’ (som i sig är en korsning mellan L. martagon och L. hansonii), med L. tsingtauense.

En korsning mellan tre arter som Mr Robinson lancerade redan 1972, då under namnet ’Tsinson’. Den omregistrerades 1994 under namnet ’Orange Marmalade’ strax efter hans död.

Till skillnad från många martagonhybrider så är blommorna mer utåtvända, något vidhängande. Ett arv efter L. tsingtauense. Prickarna som finns på samtliga förfäders blomblad är helt borta vilket jag tycker bara gör den ännu vackrare.

Jag odlar den på flera ställen i trädgården och bäst verkar den trivas på ett lite sluttande ställe intill en bergsknalle vid sidan av en buske där solen fläckvis lyser igenom bladverket. På norrsidan av huset får den inte lika många blommor och lutar sig fram efter mera ljus. Under 2024 ska jag ta itu med att utveckla Lunden så jag flyttar nog över en del av liljorna dit, även om dom inte verkar gilla förändringar.