Så blev det då äntligen av, efter många års funderingar och möjliga lösningar. Sent i oktober 2019 kunde vi till sist flytta in det lilla apelsinträdet i tillbygget och inviga Orangeriet!

Själva rummet är en tillbyggnad på ett garage kopplat till huset men som istället för garage blev till förråd, skafferi och ett tonårsrum när det blev så dags. Vi tog bort ytterväggen mot söder och kopplade samman rummet med orangeridelen. Sammanlagt en yta på ca 25 kvm där 11 fönster och ett kraftigt tak av kanalplast släpper in ljuset från söder.

Kortet taget dagarna innan midsommar -20 och det mesta är klart, några hyllor återstår att sätta upp. Växterna som övervintrat i Orangeriet har flyttat ut och är på hemmester runt om i trädgården.

Nu till själva processen, för trots att utbyggnaden inte är särskilt stor så var det många utmaningar och kluriga lösningar som krävdes innan katten Tass kunde ligga och slappa på golvet ett drygt år efter att vi påbörjade bygget.

Allting börjar som sig bör med ett första spadtag och som blev åtskilliga fler då det inte gick att få in ens den minsta grävmaskin till platsen.

I juni -19 var det äntligen dags att gjuta plattan utanför väggen som längre fram skulle tas bort. Vi passade på att dra rör för golvvärme. Sen hände det inte så mycket mer då min kompis Micke (som även är snickare) fick ett jobb i Sydamerika och återvände hem först i september, men då hände det desto mer.

Regelverket är påbörjat och regnet strilar ner.

Vi (Micke) bestämde att utbyggnaden skulle stå nästan för sig självt utan att tynga ner förrådets yttervägg och tak nämnvärt.

Ett problem som gnagt under resans gång var den ficka som uppstod på taket bakom den nya väggen. Regn och snö behövde ledas bort och vilda planer på någon slags velodrom i plåt kanske kunde vara en lösning. Till sist landade vi i att helt enkelt ta bort halva taket och göra en terrass där som bonus. Kanske sätta dit en dörr istället för fönstret….. Sagt och gjort!

En byggfirma anlitades för uppdraget och i början av oktober var så halva taket borta. Ny panel krävdes och plåt på det nya golvet var en förutsättning för att leda bort regn och dylikt.

Parallellt med takarbetet hade panel och till slut fönstren kommit på plats så arbetet med att ta ner den gamla ytterväggen kunde påbörjas.

Väggen är riven, kvar står elementet som tidigare stod under fönstret men som nu var väldigt i vägen.

Vi utgick ifrån att växterna i Orangeriet behövde en relativt hög luftfuktighet så det gällde att hitta material till och i väggarna som kunde andas, hantera kondens och stora variationer i luftfuktigheten under vinterhalvåret. Ett tips från vår dotter Marja som isolerat ett timrat hus med träfiberisolering ledde oss fram till det norska företaget Hunton som av en tillfällighet hade en återförsäljare i Trollhättan som ligger någon mil från vår lilla by. Vi hittade till slut även panel till innerväggarna som gick att få obehandlade mot ett tillägg på priset! Panelen skulle målas med äggoljetempera inomhus och med slamfärg utanför.

Ångbroms, det nya inneordet!

28 oktober -19 och det återstår en del som synes. Panelen från Baseco i Sorsele har äntligen kommit, elementet flyttades till en ny vägg, Micke kryper runt och skapar en lång bänk som ska stå längs fönstren.

Frostnätter ute så köksbordet inne i huset är fullt av förväntansfulla växter…

… som tillslut fick flytta ut till nybygget.

Första gången är alltid en prövning och för oss var det en utmaning att försöka hitta en plats för växterna som dom kunde acceptera inför vintern. En av svårigheterna blev att det var lite för varmt för somliga som hade sett fram emot att vila några månader. Andra var helt övertygade om att sommaren kommit tillbaka och började blomma för fullt.

Afrikas Blå Lilja och en Julstjärna utbyter tankar om det lämpliga i att blomma under vintern.

Phaedranassa dubia bjuder på en vacker blomning den 10 december -19.

VINTERN GLED över i vår och när försommaren äntligen kom flyttade vi ut växterna och kunde börja måla panelen med äggoljetempera. Idén var att försöka efterlikna ett hav i turkos, så vi blandade gröna och blå jordfärger och lät inspirationen i stunden vägleda penslarna.

David och Ella i skapartagen. Dörren är en s.k. stalldörr, bra att vädra med.

Bänken är målad och på plats under fönstren. Vi tog ner en stor björk som skymde utsikten och som dessutom var halvrutten visade det sig, kunde gått illa för nybygget!

Några Caladium var de enda växter som fick stanna kvar i Orangeriet under sommaren och verkade trivas med det.

OVÄNTAD BONUS

När jag ritade tillbygget var Orangeriet i fokus och andra delar av huset som påverkades av tilltaget hamnade kanske lite i skymundan. Tänker i första hand på Terrassen som naturligtvis blev en extrakostnad som inte fanns med i kalkylen men så här i efterhand är värd vartenda öre!

Vi anlitade en plåtslagare som tillslut dök upp och fixade ett bra golv med rätt lutning. På bilden ser man att fönstret är utbytt mot en glasdörr. Dörren fick en egen följetong då den levererades till en person i Bergen i grannlandet Norge och vi fick norrmannens dörr. Den fastnade givetvis i tullen och under ett antal veckor svävade vi i ovisshet om den överhuvudtaget skulle hitta hit. Fem veckor efter utlovad leveranstid kom den tillslut!

Ovanpå plåtgolvet återstod det att lägga trall och bygga två odlingslådor i framkanten.

Terrassen blev långt över förväntan, ett bonusställe för frukost i morgonsol om vädret tillåter. Vi ramade in delar av terrassen med ett glasstaket. Amaryllisar växer till sig under några månader, skyddade mot södersolen och västanvinden.

Blekbruna ben i maj.

ETT ANNAT BONUSSTÄLLE uppstod mellan huset och Orangeriet.

Januari 2020 och planer på att knyta samman husen med någon slags förbindelse utomhus börjar spira i tankesmedjan.

Under mars 2020 trollade Micke fram en fin trapp och en ny bonusplats mellan balkongdörren på huset och Orangeriet, ett litet mellanrum som gjord för romantiska måltider på tumanhand.

Eller varför inte en tämligen Corona-säker uteträff med grillkorv och termoskaffe och några vänner till min fru en gråmulen andra advent i nådens år 2020.

TILL SIST några ord om historien bakom orangerier. Redan på 1500-talet skeppades citrusväxter och andra exotiska växter över till europeiska slott och herresäten men man var dåligt förberedda på att övervintra dyrgriparna utan merparten frös ihjäl under vintrarna. Man förstod att växterna behövde övervintra frostfritt, men hur? På 1600-talet kläckte en fransk trädgårdsmästare idén om flyttbara krukor modell större och utformandet av fantastiska byggnader sköt fart. Tidens arkitekter ritade praktfulla orangeribyggnader som uppfördes i slottsträdgårdar och parker, så även i Sverige. Intresset för att själv odla citrusfrukter blev en modetrend under 1700-talet och långt in på 1800-talet för noblessen.

Ett enastående exempel på överdådig byggnadskonst är Orangerislottet som uppfördes i mitten av 1800-talet i Sanssouciparken i Potsdam utanför Berlin. Vi besökte platsen 2001 och blev mäkta imponerade.